I söndags var det 1 April och genom fönsterrutan såg det ut som att det var ett skönt väder. Solen sken och så. Men det var bara lur för det var svinakallt. I min värld är April vår hursomhelst och när det är vår ska kaffekorg packas och utflykt göras. Så det gjorde vi.
När vi kom fram undrade dottern var munkarna bor. Vad jag vet finns det inga munkar här sa jag. Men jag förstod hur hon tänkte för namnet antyder ju det. Kom att minnas en kille som jag var tillsammans med för herrans massa år sen som sedermera blev munk. Det är den inverkan jag har på karlar. Nej nu ska jag inte raljera om det för det är egentligen en en sorglig historia som inte hör hemma i detta inlägg.
Originalet till den här bilden var oskarp och tråkig men efter omvandling till sepia blev den mer spännande tycker jag.
Bilderna på byggnaden blev också tråkiga men då får man vara lite kreativ och tänka utanför lådan.
Den här bilden blev också bättre efter omvandling. Borde nog ha tagit ett steg till höger så att trädet inte skymde byggnaden så mycket men samtidigt tillför det bilden något, att ha något i förgrunden ger perspektiv.
Den här bilden är ett bra exempel på vad som skiljer en amatör från ett proffs. Jag visste vad jag ville förmedla men tog mig inte tid att fundera hur jag skulle komma dit. Ville ha en känsla av ett hak utslängd i ödemarken i 50-talets Amerika. Ett proffs skulle ha tagit bilden från en annan vinkel, antingen gått ner på knä för att få bort bakgrunden eller fotat från andra hållet. Dessutom fanns det en ensam bensinpump som borde varit med. Men att se bristerna är också ett sätt att lära sig och förhoppningsvis bli bättre nästa gång.
Vid det här laget hade matsäcken intagits i bilen, kropparna tinats upp något och vi var redo för att åka vidare.
Nu hade det börjat snöa och vinden var direkt otrevlig så vi skyndade oss in här. Varmt och skönt i glashyttan med vackra föremål till försäljning men vi handlade inget.
Det var dags att börja dra sig hemåt men jag hade sett något som jag ville kolla upp först.
En bit från vägen och skymd bakom träd hade jag sett en byggnad och återigen fick jag känslan att vara i ett annat land. Läste först TRE BOVAR men så stod det inte.
Undrar vad som hände med den fjärde? Alldeles öde och tomt och jag tyckte mig höra en melodi spelad på en ensam banjo i vinden..
Trots vädret var det en trevlig utflykt denna första dag i April, men det var allt bra gott att komma hem till stugvärmen igen.
/Nina
