Gatufotografering anses vara det svåraste man kan ge sig på i fotovärlden och jag är benägen att hålla med. Kan tycka att termen är lite missvisande eftersom det inte är gator som är motivet utan i huvudsak människor som rör sig på gator och torg. Det är mycket som ska stämma för att få till bra bilder. Först och främst måste man behärska kameran och ha rätt inställningar, det funkar inte att stå och fibbla med knapparna för då hinner motivet och ögonblicket försvinna. Allt sker på en bråkdels sekund och sen är det borta. Vilken sorts kamera man har är mindre viktigt i det här sammanhanget, en liten är nästan att föredra eftersom en stor maffig sak drar ögonen till sig och det vill man inte. En del menar att äkta gatufoto är när motivet inte vet att det blir fotat, en blick in i kameran och magin är bruten. Andra tycker att det kan tillföra något i bilden men en huvudregel är att man ska vara osynlig och smälta in så mycket som möjligt.
Sen finns det en annan skola som menar att man ska ge sig tillkänna och skapa kontakt först för att sen ta bilden men jag kan tycka att lite av grejen försvinner då. Det blir oftast konstlat och bilden blir mera av ett porträtt istället. Dessutom krävs det ett mått av mod att fota så, att ta kontakt och sen be att få ta några bilder är inget för en fegis.
Tajmingen är också viktig. Vem som helst kan fota en människa rakt upp och ner, att samtidigt få med ett skeende i bilden tillför ytterliggare ett element som gör bilden mer intressant. Det ska hända något i bilden helt enkelt. Och där sätts fotografen på stora prov. Att befinna sig på ett ställe där många människor rör sig innebär att det kan vara svårt att få en "ren" bild, det blir lätt rörigt runtomkring. Att invänta och hela tiden vara beredd kräver sin fotograf. Att "läsa" situationen och vara ett steg före är en konst. Så ja, gatufoto är en svår genre. Någon sa att det krävs 10 000 bilder som övning innan man kan kalla sig gatufotograf.
Jag har provat på att fota gatu lite av och till och gjorde så även i helgen när jag var in till Stockholm.
Jag hade bestämt mig i förväg vad jag skulle inrikta mig på. Det blir lätt kaosartat annars, blicken irrar runt och det blir svårt att särskilja ett motiv. Kanske väljer man att bara fota gamla människor eller folk med huvudbonader eller vad som helst man tycker kan vara intressant. Mitt mål för dagen var andra fotografer. Jag hade helst velat att den lilla röda tomten i förgrunden placerat sig på ett annat sätt men det gick inte att vänta ut, då hade ögonblicket försvunnit. Och kanske tillför tomten något ändå.
Den här bilden hade blivit betydligt bättre om bakgrunden varit renare, nu blev det rörigt med alla människor som går åt olika håll. Men fokus hamnar ändå på den koncentrerade fotografen, tycker att bilden har något trots röran.
Och här har vi ett exempel på den omtalade BLICKEN. Bra eller dåligt? = en smaksak.
Här också. Fick åtminstone ett leende när jag tog ner kameran. Återigen rörigt i bakgrunden, det är inte lätt detta. Dessutom har han en hel blomkvast i pannan..
Mycket folk som fotade var det..
Här en bild som inte innehåller fotografer. Det som gör bilden är pojken och hunden - ett skeende som lyfter bilden tycker jag.
Avslutar med en bild på vad de flesta hade som huvudmål i sitt fotograferande denna dag, de vackra körsbärsblommorna där i Kungsan.
/Nina
