någonstans i Sverige

Jag har visat några bilder från vår roadtrip vi gjorde där i början på min semester men inte berättat var vi var. Tänkte inte berätta det nu heller utan låta bilderna tala för sig själva och i slutet på detta inlägg kommer det avslöjas.. hur snabb är du att klura ut var vi befann oss?

Nästan framme och den här vyn skämdes inte för sig trots regnet som förföljde oss under större delen av resan dit där vi nu befann oss. Fick krypköra av och till på grund av störtregnet men vad gjorde det nu när vi var ute på äventyr!

Jag hade bokat en stuga via nätet och det är ju lite som att köpa grisen i säcken, trots info och bilder kan man ju bli trollad ( ett uttryck som dottern lärt mig :))men det visade sig vara helt ok, den här utsikten fick vi på köpet och vi klagade inte.

Efter att vi installerat oss begav vi oss ut på upptäcktsfärd och upptäckte att stan hade en egen riviera, och det var ett fantastiskt ljus över sjön den här eftermiddagen.

Mitt i bild ser man med nöd o näppe utkikstornet Vidablick, vi bodde ett stenkast därifrån.

En låång brygga fanns det där vi var, 828 meter om jag inte minns fel, som ledde ut till en konstgjord ö.

Nu borde man ha klurat ut i vilket landskap vi befinner oss..

..och här får bilden tala om exakt var!

Måste bara ta med några bilder på den här charmiga fasaden, som att förflyttas årtionden tillbaka.


Det kommer mer bilder från det här vackra landskapet men det får bli i ett annat inlägg, nu skiner solen från en blå himmel och det är dags att ta tag i denna dags svans och bara följa med.

/Nina

fortsättning på förra inlägget

En tur till stranden avbröt gårdagens inlägg, följde med en yngling i sina bästa år (2) och dennes mamma för en cykeltur till Badholmen. Hade en skön eftermiddag där med sand mellan tårna, fika och lek med sand o spade. Det blev inget dopp, alldeles för kallt i vattnet men stod i alla fall med vatten upp till vaderna, gott så! Att mina vattenlik-bleka ben fick sig en dos sol gjorde heller inte ont:)

Tillbaka till inlägget då, dottern och jag var alltså på Djurgården och hade just varit lite eljest, vi ratade Skansen denna allsångstisdag och fortsatte ut till lugnet på Waldemarsudde. Efter all trängsel var det skönt att vandra omkring där, en bris fläktade bort den värsta värmen och Stockholm visade upp sig fint därifrån.

Många statyer fanns det, jag ansträngde mig inte för att ta reda på vem som gjort dem eller vad de hette men stiliga var de och en del fungerade fint som törstsläckare..

..medan andra fick en att tänka till..

..och vissa förde tankarna till en sprinter som i en snar framtid kommer visa upp sig i London.

Info om man ids läsa..

.. och bild på det texten handlar om.

"Dä va allter e rediger ek dä" som min gamla mormor skulle sagt (nä det skulle hon inte) men bra stor var den.

Sedan tog vi spårvagnen tillbaka till city för vidare färd till södermalm. På kvällen tittade jag på allsången och kom fram till att jag inte ångrade beslutet att se det från soffan, att trängas med 26000 andra och sedan försöka ta sig hem i det kaoset.. nej tack!

/Nina

alla vägar bär inte till Rom

Vad det är skönt med semester! Dagarna rullar på i sakta mak och jag gör vad som faller mig in mest hela tiden. Lite utflykter hit eller dit, en tur till skogen som resulterar i en liten hög med kantareller, går på loppis och hittar den där jordgloben som dottern vill ha, ja har det mysigt helt enkelt!

Inte ens när jag sitter på en överfull buss i ett turist-tätt Stockholm tappar jag mitt semesterhumör, men med en luftfuktighet på nära 90% och en utetemp på 26 och några grader till som bonus inne i bussen kan jag höra och se att alla inte är lika uppåt som jag. En rödbrusig svensk (gubevars) ondgör sig där han står snett bakom mig över det flyktingliknande mini-lägret i Humlegården. Jag sluter mig till att det är utrikiska bärplockare som nu inte kan ta sig hem och därför har tagit sig till Stockholm med förhoppning att de kan få hjälp av sin ambassad. Tänker i mitt stilla sinne att mannen nog brukar köpa billiga bär på burk i sin mataffär och då klagar han säkert inte lika högljutt.

När sedan en kvinna med barnvagn kliver på och börjar domdera som kommandoran kan även jag börja längta till ändhållplatsen och se, vilken lättnad, då var vi framme!

På tisdagar leder alla vägar till allsången men..

..inte för oss, jag halar upp ryggsäcken där den ska sitta och så traskar jag och dottern vidare in på Djurgården.

Vår medhavda matsäck äter vi på en bänk nära vatten, får en fjäskande and till sällskap och medan den visar att även änder kan göra höga hopp dricker vi upp sista slurken kaffe och bestämmer oss för att vandra vidare. Till vad kommer jag att berätta i nästa inlägg.

/Nina

blå

/Nina

semesterbilder

Är lite lat med att skriva text, har ju semester :)
Men någonstans har jag varit.. och fint var det där.. ganska blött.. men hade ju tur med utsikten i alla fall..

/Nina

semester!

/Nina

fräcka fordon

Jag är inte ett dugg intresserad av bilar, för mig är det bara en maskin som gör så att jag kan ta mig från A till B och märke och utseende spelar ingen roll bara den gör sitt jobb. Dagens bilar ser i stort sett likadana ut i mina ögon oavsett märke men det är väl för att jag inte är intresserad antar jag. Så varför ödslar jag tid och kraft till att skriva om just det kan man undra. Jo därför att förra helgen var det en bilträff här i byhåla och bilarna som visades upp där var annorlunda.

Jag valde att fota ur en annan vinkel på samtliga bilder, det var inte helheten jag var intresserad av.

Undrar lite över vilka komplex ägaren lider av.

En Ford Taunus i annorlunda tappning, den här gillade jag.

Sköna former och färger, betydligt roligare än nutidens bilar.

Snart är det dags för semester och det ska bli otroligt skönt. 5 veckors vila utan måsten är vad min kropp och själ behöver. Kanske blir bloggen satt i viloläge också.. i alla fall lite grann. Men kameran kommer inte att ta semester, den hänger med varhelst näsan kommer att peka.

/Nina

månadens mest misslyckade

Jag vet inte hur det är med andra som fotar men med mig är det i alla fall så att jag näst intill vränger ut och in på mig själv när det gäller urval på bilder jag visar här på bloggen. Och innan de passerar nålsögat ska de fixas till i bildbehandlingsprogrammet så att de visar sig från sin bästa sida. Jag är ingen mästerfotograf på långa vägar, det finns en miljon som tar bättre bilder än jag men man gör ju så gott man kan och spänner bågen till det maximala efter förmåga.
Och det sållas och rensas och kastas i papperskorgen och ibland är bilderna så dåliga att man skäms, man har siktat - skjutit - och där sitter pilen i foten och ser dum ut.

Så nu tänkte jag vända på steken och Våga Vara Värdelös, släppa ner håret (så gott det går med mitt tre centimeters ny-snagg) och inte vara så skitnödig som min gamla mormor skulle sagt (nä, det skulle hon inte men ni fattar). Jag grävde runt i papperskorgen och hittade dessa.

En klassiker

Tanken var att fota den glada lilla valpen riktigt nära eftersom svarta hundar är svåra, tänkte att de söta knappögonen kunde få huvudrollen.. nu fick bollen rollen.

"Rooompa" som Sean Banan skulle sagt.

Det står faktiskt en människa i skorna.

Jag har tagit en ansenlig mängd usla bilder under de två år jag hållit på och fotat men de har blivit raderade och är borta för alltid. Men nu ska jag börja spara :) Det är nyttigt med lite självdistans och självironi här i livet! Jag tordes visa upp mina, törs du visa upp dina?!

/Nina