fredag 20 april 2012

först Carl-Mikael och sist Per-Anders

Jag flanerade i Stockholm igår och började på söder. Gjorde en avstickare från Götgatan och hamnade framför det här huset.


Här bodde Bellman i några år och kanske var det däruppe han totade ihop sina texter men troligtvis var det på krogen det mesta kom till. Han gillade att festa den där mannen.


Så småningom kom jag ner till Slussen. Där praktiserade jag lite gatufotografering samtidigt som jag ville dokumentera miljön en aning. En remake står för dörren och hela området ska göras om. Det är nedslitet och ruffigt men har sin charm ändå. Det slitna och gamla är ofta mer intressant och spännande tycker jag.





Discokulan är på plats och festen kan börja!

Nu har jag kommit ut från gula gången och har gamla stan framför mig.


Ett soligt Stockholm visade upp sig från sin bästa sida.


Eller inte. Men världen är inte alltid rättvis och fin. Fulhet och det som är mindre bra bör också finnas med på bild. Verkligheten är som den är utan krusiduller. Sen kan man välja att blunda om man vill men det gör inte att det försvinner.


I gamla stan är det trångt..


och ibland måste man trängas om fotoutrymmet.


På andra ställen är det mer luftigt.


Och här kommer tillslut hänsyftningen till Fogelström, på gott och ont och fint och fult. Så som det är i en storstad. Det fula måste också få plats, om inte annat för att man ska kunna uppskatta det fina.

/Nina






2 kommentarer:

  1. Stockholm sägs vara en vacker stad men jag gör ändå allt jag kan för att hålla mig på långt avstånd därifrån! Orter av den storleken lockar mig inte. Inte ens Katrineholms centrala delar uppskattar jag att vara i. Jag vill ha luft och utrymme omkring mig och något intressant att se under tiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar också lugn o ro men ibland är det kul att åka in till stan och strosa runt, finns oändligt mycket att fota där. Om man gillar gatufoto är det suveränt.

      Radera