onsdag 29 februari 2012

skottdagen

Jag måste bara skriva några rader en dag som denna. Det dröjer fyra år till nästa gång ju. Nu har jag några timmar på mig att hitta någon att fria till, uj uj, hur ska jag hinna? Äh hoppar över det.

Jag hoppas att det blir lika vårfint väder imorgon som det var idag, då ska jag packa ner kaffetermosen och kameran och ge mig ut för att leta vårtecken, mer givande det än att leta efter en karl:)

/Nina

måndag 27 februari 2012

en kul tur

Åkte in till stan i lördags för att vara lite kulturella och vad är mer kulturellt än Nationalmuseum så där hamnade vi. Här kommer lite bilder därifrån.


Det fanns mycket vackert att titta på men ljusförhållandet var inte det bästa. Fick höja ISO kraftigt och några bilder blev i alla fall ok.


 
Ett bord uppdukat som en tidlinje, längst bort modernt och närmast kameran gammalt.


Detalj från ovanstående dukning.


Margareta Gynning höll föredrag bla. om de dolda budskapen i konsten. Dåtida betraktare kunde läsa in en mängd information i tavlorna, det som för oss "bara" är en bild har massor av underliggande antydningar och hänvisningar. Vi stannade och lyssnade en stund och gick sen vidare.


 
Rembrandts självporträtt är inte större än att det skulle få rum i fickan. Tavlan blev stulen för ett antal år sen men numera är det bättre skyddat. Ett glas täcker både ram och tavla.


 
Det finns även en avdelning med relativt moderna saker, både möbler och bruksföremål och som här ett halsband.


Vy över slottsbacken, det såg också ut som en tavla:)
Efter att ha travat runt en god stund och varit kulturella började magarna kurra. Vi begav oss till City och åt kinamat på Pong, brukar nästan alltid hamna där. God plockbuffé och så ligger det bra till. Vi strosade runt lite sen, kollade in bokrean, fikade och och köpte det här:

Nu ska det bli spela av:)

Någon gatufotografering blev det icke, det blåste iskalla vindar och regnade av och till så kameran fick ligga i väskan. Tid nog som man brukar säga..snart,snart stundar varmare tider..

..hälsar Nina

lördag 25 februari 2012

tack tv2

Igår när jag knäppte på tv:n för att slöglo lite hamnade jag först i svt1 där något som hette Minuten just skulle ha premiär, amen fy fan orka.. är trött på fördumningstv där folk förnedrar sig till att bete sig för pengar. Och för mina pengar dessutom. Eftersom jag är en sån som tycker att vi ska ha oberoende och reklamfri tv betalar jag gärna för det men det här har jag inte lust att sponsra. Satt och retade upp mig. Då fick jag se att tvåan sände en dokumentär om Hans Gedda. En lisa för själen i jämförelse. Älskar dessa lite långsamma berättelser om intressanta personer, i detta fallet en duktig fotograf i världsklass. Visste inte vem han var men fastnade direkt. Vilka bilder! Porträttet på Nelson Mandela..fantastiskt bra! Gedda fick möjligheten att som första fotograf fotografera honom efter fängelseåren. Efter ett antal bildrutor där det inte vill sig riktigt börjar Gedda få panik, fotorullen är snart slut och Mandela känner sig obekväm, man ser det i kroppshållning och ögon, då får Gedda till kanonbilden. En närbild på ansiktet med knuten näve för pannan. Lysande helt enkelt. En till synes enkel bild men med ett djup i de svart/vita nyanserna och i blicken.
Han fotade många kända personer, varav många numera döda. Ett tidsdokument likaväl som en resa i Geddas liv.

Mitt fotograferande har gått på sparlåga ett tag men idag ska kameran med ut. Dokumentären skakade liv i lusten att ta bilder. Kanske blir det lite gatufotografering och en eller annan tavla..

/Nina

fredag 10 februari 2012

nu vet jag hur man gör

Godmorgon. Nu ska jag prova och se om det går att få till lite större bilder.


Och se på tusan, det gick! Bilden är från domarudden med vy över Drängsjön som har en tunn is-skorpa på sig.

Jaha.. det här var kul! En till bild..


Japp! Funkade igen! Då vet jag hur man gör. Bilden är tagen vid samma tillfälle. Tycker om den, gillar hur skogen speglar sig i det tunna is-skiktet. Funderar lite över vad det är som gör att man gillar en bild. Det kan vara en känsla som är svår att sätta ord på, kanske slår det an en sträng inom betraktaren där ett minne väcks till liv eller som sagt en känsla..vemod, nostalgi, glädje, längtan. Det här kommer jag att skriva mer om, det finns oändligt mycket att gräva i när det gäller fotografi. Vad är en bra bild tex. De flesta vet när de ser en bra bild men VAD är det som gör den till en bra bild? Bildseende är också en konst som man kan träna upp, både som betraktare och fotograf. Som sagt det finns mycket att skriva om och jag ser fram emot att göra det. På återseende!

/Nina

torsdag 9 februari 2012

alltid en början

Jaha.. det är nu man ska skriva något brilliant och kvickt så att du som läser detta vill stanna kvar en stund och kolla in vem personen bakom denna blogg är och har att säga.

Börjar med att lägga upp en bild. Ska bläddra igenom bildarkivet och återkommer om en stund.


Så. Vad vill jag nu säga med denna bild? Ett foto av ett landskap i vinterskrud. Kan det på något sätt visa vem jag är? Ja kanske lite faktiskt. Inte bilden i sig själv utan mer som en symbol av mitt stora intresse. Jag är råtorsk på fotografering. Syftet med bloggen är att lägga upp bilder och skriva om och kring dessa. Det kommer att bli högt och lågt, strunt och ibland allvar. Jag tror att jag hoppar över den presentation av mig själv som egentligen var tänkt att komma här. Skriver bara att jag är ett medelålders fruntimmer som bor ett par mil från huvudstaden. Lägger istället upp några bilder till.







 



Bilderna blir fasligt små tycker jag. Det går kanske att få dem i större format, får kolla upp det. Den översta bilden är tagen i helgen vid Österskärs havsbad. Nästa bild är tulpaner som sjöng på sista versen men som ändå hade en vissnande skönhet som jag tyckte borde förevigas. Bild 3 och 4 är tagna i och kring fårhagen och den sista är fotad i Wira bruk.

Om det var ett brilliant och kvickt inlägg? Nä inte så värst men nu är jag igång i varje fall!

Ha det gott
/ Nina