Igår när jag knäppte på tv:n för att slöglo lite hamnade jag först i svt1 där något som hette Minuten just skulle ha premiär, amen fy fan orka.. är trött på fördumningstv där folk förnedrar sig till att bete sig för pengar. Och för mina pengar dessutom. Eftersom jag är en sån som tycker att vi ska ha oberoende och reklamfri tv betalar jag gärna för det men det här har jag inte lust att sponsra. Satt och retade upp mig. Då fick jag se att tvåan sände en dokumentär om Hans Gedda. En lisa för själen i jämförelse. Älskar dessa lite långsamma berättelser om intressanta personer, i detta fallet en duktig fotograf i världsklass. Visste inte vem han var men fastnade direkt. Vilka bilder! Porträttet på Nelson Mandela..fantastiskt bra! Gedda fick möjligheten att som första fotograf fotografera honom efter fängelseåren. Efter ett antal bildrutor där det inte vill sig riktigt börjar Gedda få panik, fotorullen är snart slut och Mandela känner sig obekväm, man ser det i kroppshållning och ögon, då får Gedda till kanonbilden. En närbild på ansiktet med knuten näve för pannan. Lysande helt enkelt. En till synes enkel bild men med ett djup i de svart/vita nyanserna och i blicken.
Han fotade många kända personer, varav många numera döda. Ett tidsdokument likaväl som en resa i Geddas liv.
Mitt fotograferande har gått på sparlåga ett tag men idag ska kameran med ut. Dokumentären skakade liv i lusten att ta bilder. Kanske blir det lite gatufotografering och en eller annan tavla..
/Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar