onsdag 8 augusti 2012

turist-javisst-final

Här kommer den sista delen av min redogörelse över vår tripp till Dalarna. Berättade ju tidigare om hur vi struntade i  Zorn där i Mora för att istället besöka hans bästa vän. Vännen var naturligtvis Carl Larsson som bor i Sundborn utanför Falun. Skriver bor eftersom det kändes som om han och hans familj fortfarande fanns där i huset och omgivningarna. Man fick inte fotografera inne i huset, och det var lika bra det, hade annars missat en del av vad den superba guiden hade att berätta. Han fick oss att känna oss delaktiga, jag fick till och med vara Karin för en stund :) Innan rundvandringen började sa dottern att antingen kommer det här bli hiss eller diss, det blev det förstnämnda med klar marginal.


Huset tillhörde Karins far och efter att han skänkt det till Larssons började de bygga ut och om det i omgångar, de fick 8 barn och man kan förstå att de behövde ha mer utrymme.


Om man för ett ögonblick koncentrerade sig och tänkte bort alla turister.. kunde man nästan höra ett eko.. ett bullrande skratt och stoj o stim av barnaröster..


Familjen Larsson ansågs vara lite udda för sin tid men som konstnärer kom de inte bara undan med det, de inspirerade många. Det här är framsidan av huset..


..Och med en sådan entré kan man inte annat än känna sig välkommen. "Var välkommen kära du, till Carl Larsson och hans fru!" En målning på 4 av deras barn syns där till höger. Deras syn på barnuppfostran var också ovanlig, på den tiden skulle ungar helst inte synas men hos Larssons var de i högsta grad synliga.


En sista bild från Dalarna med utsikt över Siljan, taget från stugan vi hyrde, får avsluta min dokumentation. Trevligt var det, mycket hann vi se och jag kan bara konstatera att det finns mycket sevärt i vårt avlånga land bara man tar sig tid att just se.

/Nina

2 kommentarer:

  1. Carl Larsson och hans fru Karin har betytt mycket för svenskt kulturliv och tillsammans med Anders Zorn och Bruno Liljefors samt sedermera Hugo Alfven lagt grunden för mycket av det vi dagligdags kallar svensk kultur. Det finns fler som kan räknas dit men dessa herrar och en fru är nog dem det talas mest om och som regelbundet exploateras i de så kallade familjetidningarna. På 80-talet var det ju Carl Larsson vart man än såg så fort det stundade till helgpynt och sommarledighet medan 70-talet var Zorns med all folkmusik på fiol och nyckelharpa.

    Med de vyerna och färgerna är det lätt att förstå att konstnärssjälar inspireras extra. Känner inte du så?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Guiden på rundturen var väldigt bra på att levandegöra Carl Larsson med familj, trodde mig veta en del om dem och som du skriver har man blivit "matad" med hans målningar genom åren men dessa 60 min gjorde ett mer personligt intryck. T.ex hur snickaren som tillverkat en gungstol enligt Karins design bad att få leverera den efter mörkrets inbrott eftersom han tyckte den var så oerhört ful.. den stolen finns med på en målning.( Sådana detaljer tycker jag är roliga att veta:)) De var verkligen före sin tid, både konstnärligt och på andra plan. Fick även veta att Strindberg och Larsson var ovänner, men S var väl ovän med de flesta å andra sidan.. det lockar till att ta reda på mer hursomhelst. Om den guiden bara visste vad han satte igång:)

      Visst blev jag inspirerad av allt vackert och intressant, började nästan dregla som en av Pavlovs hundar..

      Radera