mera sippor

Jag blev inte riktigt nöjd med mina sippbilder i förra inlägget. Ville komma närmare och bli mer intim med dem och det är sådär med mig att jag går och grämer mig om det inte blir som jag tänkt. Jag har två objektiv men ingen av dem har en schysst närgräns och dessutom är de inte så ljusstarka som man kan önska. Ett ljusstarkt objektiv står näst på önskelistan för mig men tills det blir av att skaffa det har jag en fattigmansvariant på macro som man skruvar på det befintliga objektivet. Med close-up linserna går det att komma upp i en förstoring x7. Så igår när jag grämt mig tillräckligt länge packade jag ner dem och kameran och begav mig dit igen. Lite sista chansen för sipporna börjar sjunga på sista versen dessutom.

Nu kom jag närmare och bakgrunden blir skönt suddig som jag gillar.

Härligt med de olika färgvarianterna!

Med ett riktigt macroobjektiv kommer man såklart ännu närmare men jag känner mig rätt nöjd med mina bilder ändå.

Det är lustigt det där hur en enkel liten hobby kan utveckla sig till att bli en veritabel orgie i ha-galenskap. Ju mer man lär sig ju svårare blir det att nöja sig med det man har och uppskatta det. Alltid finns det nåt bättre runt hörnet som lockar. Jag viftar frenetiskt bort de tankarna när de kommer, tycker att det ska visst gå att utvecklas med en mer modest utrustning men den där lilla fan sitter på axeln och lockar titt som tätt.

Gåta: Hur vet man att någon varit ute och fotat med macro?(eller close-up)

När vederbörande kommer hem med leriga knän och armbågar. Som jag igår.

/Nina