man kan inte få nog av våren

Allt är så nytt och fräscht och varje dag händer det något som inte hade hänt igår. Jag är rädd att missa något, vill gnosa ner näsan i våren och säga Hallå men vänta lite nu! Ta det lugnt för bövelen, jag hinner inte med! När jag bodde i hus i lantlig miljö var det en annan femma, hade naturen utanför dörren och hade koll på vad som hände dag från dag. I trädgården följde jag pionens väg från knopp till blomma, utvecklingen av olvonets väldoftande klasar som slog vilken dyr parfym som helst med hästlängder och hade noga koll på beståndet med liljekonvaljer nere vid tomtgränsen. Ormvråkens vårskri och flugsnapparnas inflyttning i holken och jag satt på första parkett, jag var DÄR! Men nu, det är precis som om våren tar ett jättekliv så fort jag tittar bort och vips har jag missat något viktigt.

Önskar så att jag hade upptäckt mitt fotointresse där och då, vilka oändliga möjligheter jag hade haft. Kunnat vara på plats på ett helt annat sätt än nu när jag bor i lägenhet. Men då hade jag å andra sidan inte ekonomisk förutsättning till det, inte för att jag har speciellt dyr utrustning men kronorna fick vändas på då och tiden fanns nog inte riktigt till heller som nu. Men allt har sin tid och det finns säkert en mening med att intresset vaknade i samband att jag blev lägenhetsinnehavare. Om inte annat så för att sysselsätta mig nu när jag inte har någon trädgård att ta hand om.. lite moment 22 där, då hade jag tillgång men inte råd, nu har jag råd men inte tillgång på samma sätt.

Försöker ändå hänga med så gott det går, kameran och jag var ute på en tvåtimmars igår och vi begav oss till Ekbacken igen. Sist blommade blåsipporna, nu har vitsipporna tagit över och vackert är det så det nästan gör ont.

Regnet hängde i luften där på slutet men jag hann hem innan det kom.

Nu är det dags att sparka igång dagen, lite nytta ska göras och sen måste jag nog sätta på mig löparskorna och försöka springa ifatt den där rackarns våren igen.

/Nina