turist-javisst-final

Här kommer den sista delen av min redogörelse över vår tripp till Dalarna. Berättade ju tidigare om hur vi struntade i  Zorn där i Mora för att istället besöka hans bästa vän. Vännen var naturligtvis Carl Larsson som bor i Sundborn utanför Falun. Skriver bor eftersom det kändes som om han och hans familj fortfarande fanns där i huset och omgivningarna. Man fick inte fotografera inne i huset, och det var lika bra det, hade annars missat en del av vad den superba guiden hade att berätta. Han fick oss att känna oss delaktiga, jag fick till och med vara Karin för en stund :) Innan rundvandringen började sa dottern att antingen kommer det här bli hiss eller diss, det blev det förstnämnda med klar marginal.

Huset tillhörde Karins far och efter att han skänkt det till Larssons började de bygga ut och om det i omgångar, de fick 8 barn och man kan förstå att de behövde ha mer utrymme.

Om man för ett ögonblick koncentrerade sig och tänkte bort alla turister.. kunde man nästan höra ett eko.. ett bullrande skratt och stoj o stim av barnaröster..

Familjen Larsson ansågs vara lite udda för sin tid men som konstnärer kom de inte bara undan med det, de inspirerade många. Det här är framsidan av huset..

..Och med en sådan entré kan man inte annat än känna sig välkommen. "Var välkommen kära du, till Carl Larsson och hans fru!" En målning på 4 av deras barn syns där till höger. Deras syn på barnuppfostran var också ovanlig, på den tiden skulle ungar helst inte synas men hos Larssons var de i högsta grad synliga.

En sista bild från Dalarna med utsikt över Siljan, taget från stugan vi hyrde, får avsluta min dokumentation. Trevligt var det, mycket hann vi se och jag kan bara konstatera att det finns mycket sevärt i vårt avlånga land bara man tar sig tid att just se.

/Nina

tänkte bara nämna

att det är sommar-rea på gräsklippare just nu.

/Nina

amen fyfaan

Haha.. eller egentligen inte alls..
Har precis lyssnat/sett på nyheterna och hörde något jag först trodde var ett skämt, men det var det till min oerhörda häpnad inte. Missade lite i början men det handlade om något landsting som har infört "nytänkande" som går ut på att låta patienter (eller f.d) vårda andra patienter. Anledningen sades vara att de förutom den kunskap de förvärvat genom att själva vara patienter dessutom visste hur det kändes..
Jaha..men alltså..blir stum och arg och detta kan väl ändå inte vara på allvar.. En dialyspatient intervjuades, han skötte den avancerade utrustningen själv, sjukvårdspersonal fanns inte tillgänglig. Min pappa genomgår just nu dialys 3 ggr/vecka och bara tanken på att han skull sköta det själv är minst sagt skrämmande, vet att han brukar få svårt med andningen under den ca 4 timmar långa behandlingen och läkaren har sagt att det är en relativt vanlig biverkning..

Som slutkläm sades det att dessutom var det pengabesparande åt landstinget..no shit sherlock!? I förbifarten nämndes det även att det kunde bero på att människor inte är benägna att betala en högre skatt.. Tar mig för pannan och blir fanimej mörkrädd. Om det inte blir ramaskri efter detta, ja då är det väl lika bra att ta sig av daga innan man blir så sjuk så att en medpatient gör det av misstag.

Måste lugna ner mig med en bild..

..som en symbol över oss alla med den politik vi har idag. Sköt dig själv och skit i andra men håll för fan tummarna att du håller dig frisk!

/En djävligt arg Nina

joråsåatt..

/Nina

någonstans i Sverige

Jag har visat några bilder från vår roadtrip vi gjorde där i början på min semester men inte berättat var vi var. Tänkte inte berätta det nu heller utan låta bilderna tala för sig själva och i slutet på detta inlägg kommer det avslöjas.. hur snabb är du att klura ut var vi befann oss?

Nästan framme och den här vyn skämdes inte för sig trots regnet som förföljde oss under större delen av resan dit där vi nu befann oss. Fick krypköra av och till på grund av störtregnet men vad gjorde det nu när vi var ute på äventyr!

Jag hade bokat en stuga via nätet och det är ju lite som att köpa grisen i säcken, trots info och bilder kan man ju bli trollad ( ett uttryck som dottern lärt mig :))men det visade sig vara helt ok, den här utsikten fick vi på köpet och vi klagade inte.

Efter att vi installerat oss begav vi oss ut på upptäcktsfärd och upptäckte att stan hade en egen riviera, och det var ett fantastiskt ljus över sjön den här eftermiddagen.

Mitt i bild ser man med nöd o näppe utkikstornet Vidablick, vi bodde ett stenkast därifrån.

En låång brygga fanns det där vi var, 828 meter om jag inte minns fel, som ledde ut till en konstgjord ö.

Nu borde man ha klurat ut i vilket landskap vi befinner oss..

..och här får bilden tala om exakt var!

Måste bara ta med några bilder på den här charmiga fasaden, som att förflyttas årtionden tillbaka.


Det kommer mer bilder från det här vackra landskapet men det får bli i ett annat inlägg, nu skiner solen från en blå himmel och det är dags att ta tag i denna dags svans och bara följa med.

/Nina

fortsättning på förra inlägget

En tur till stranden avbröt gårdagens inlägg, följde med en yngling i sina bästa år (2) och dennes mamma för en cykeltur till Badholmen. Hade en skön eftermiddag där med sand mellan tårna, fika och lek med sand o spade. Det blev inget dopp, alldeles för kallt i vattnet men stod i alla fall med vatten upp till vaderna, gott så! Att mina vattenlik-bleka ben fick sig en dos sol gjorde heller inte ont:)

Tillbaka till inlägget då, dottern och jag var alltså på Djurgården och hade just varit lite eljest, vi ratade Skansen denna allsångstisdag och fortsatte ut till lugnet på Waldemarsudde. Efter all trängsel var det skönt att vandra omkring där, en bris fläktade bort den värsta värmen och Stockholm visade upp sig fint därifrån.

Många statyer fanns det, jag ansträngde mig inte för att ta reda på vem som gjort dem eller vad de hette men stiliga var de och en del fungerade fint som törstsläckare..

..medan andra fick en att tänka till..

..och vissa förde tankarna till en sprinter som i en snar framtid kommer visa upp sig i London.

Info om man ids läsa..

.. och bild på det texten handlar om.

"Dä va allter e rediger ek dä" som min gamla mormor skulle sagt (nä det skulle hon inte) men bra stor var den.

Sedan tog vi spårvagnen tillbaka till city för vidare färd till södermalm. På kvällen tittade jag på allsången och kom fram till att jag inte ångrade beslutet att se det från soffan, att trängas med 26000 andra och sedan försöka ta sig hem i det kaoset.. nej tack!

/Nina

alla vägar bär inte till Rom

Vad det är skönt med semester! Dagarna rullar på i sakta mak och jag gör vad som faller mig in mest hela tiden. Lite utflykter hit eller dit, en tur till skogen som resulterar i en liten hög med kantareller, går på loppis och hittar den där jordgloben som dottern vill ha, ja har det mysigt helt enkelt!

Inte ens när jag sitter på en överfull buss i ett turist-tätt Stockholm tappar jag mitt semesterhumör, men med en luftfuktighet på nära 90% och en utetemp på 26 och några grader till som bonus inne i bussen kan jag höra och se att alla inte är lika uppåt som jag. En rödbrusig svensk (gubevars) ondgör sig där han står snett bakom mig över det flyktingliknande mini-lägret i Humlegården. Jag sluter mig till att det är utrikiska bärplockare som nu inte kan ta sig hem och därför har tagit sig till Stockholm med förhoppning att de kan få hjälp av sin ambassad. Tänker i mitt stilla sinne att mannen nog brukar köpa billiga bär på burk i sin mataffär och då klagar han säkert inte lika högljutt.

När sedan en kvinna med barnvagn kliver på och börjar domdera som kommandoran kan även jag börja längta till ändhållplatsen och se, vilken lättnad, då var vi framme!

På tisdagar leder alla vägar till allsången men..

..inte för oss, jag halar upp ryggsäcken där den ska sitta och så traskar jag och dottern vidare in på Djurgården.

Vår medhavda matsäck äter vi på en bänk nära vatten, får en fjäskande and till sällskap och medan den visar att även änder kan göra höga hopp dricker vi upp sista slurken kaffe och bestämmer oss för att vandra vidare. Till vad kommer jag att berätta i nästa inlägg.

/Nina