en mening att misstro

"Lita på mig" Av erfarenhet borde den meningen få mig att dra öronen åt mig. En gång för några år sen kom de orden över ätteläggets läppar, vi var hundvakt och befann oss på promenad i skogen. Ett stigval dök upp, att följa gul eller röd markering var frågan. Ynglet hävdade tvärsäkert röd, hade ju nyligen varit där med skolan på orientering. Och vi höll fan på att hamna i Vallentuna.

Igår kom samma ord ut ur hennes mun igen. Den här gången satt vi i bil med henne vid ratten, hade hastigt och lustigt kommit på att bege oss till Thun´s, ett billighetsvaruhus utslängt i ingenmansland åt Uppsalahållet. Jag brukar alltid kolla upp färdväg innan men den här gången hanns det inte med, visste dock på ett ungefär riktning och dessutom hade dottern smartfånen med. Beräknad resväg dit var 1 timme, en lagom tur för henne att övningsköra. Hur vi sen hamnade på små grusvägar i hillybilly-land är svårt att förklara. Men orden "lita på mig" och "googlemaps har aldrig fel" hade definitivt något med saken att göra. Jag tog över ratten med ungtarmen som kartläsare, sen bar det iväg i betydligt snabbare fart. Tyckte mig se barnflickan stå och titta efter oss i ett dammoln när vi sladdade genom Knutby men det kan ha varit en synvilla. Så småningom och efter 2 timmars irrande på kringelikrokiga vägar där granskogen slöt sig tätt runt vår framilande framfart hittade vi äntligen rätt. Med andan i halsen och kurrande magar äntrade vi varuhuset med en marginal på trekvart innan stängningsdags. Vi hann scanna igenom stället och dessutom få i oss en burgare samt kaffe innan vi blev utkastade.

Nu hade vi ingen brådska längre och jag strövade bort till stationen där i Faringe. Ett gammalt ånglok stod inne och väntade på de sista passagerarna. Det kändes återigen som om jag befann mig i en annan dimension av verkligheten men jag har bildbevis.

De här herrarna intygade att både de och tåget var alldeles verkliga och att de strax skulle ge sig av.

När jag kom hem och tittade på bilderna så slog det mig att loket faktiskt är felvänt..

Ja, jag vet inte men när vi satt i bilen och var på väg därifrån såg jag i backspegeln hur en plym steg upp ur skorstenen på loket och sakta började tåget rulla iväg. Så det skulle väl vara så.

Hem kom vi så småningom. Den där Lita-på-mig frasen lär nog dröja ett tag nu. Men om den dyker upp så kommer jag sätta ner klacken och spjärna emot för kung och fosterland. Lita på DET.

/Nina